Kunde inte sagt det bättre själv!

Väldigt bra skrivet och jag håller med till sista punkt!
Taget från anna maria

Kom och tänka på en sak häromdan, att ju längre tiden går dessto lägre blir medelåldern känns det som…

En annan sak som jag har lagt märke till extra mycket är särskilt utseendefixeringen och bortskämdheten som kommer i allt längre åldrar.

För 10 år sedan skulle man vara glad om man över huvudtaget hade en egen mobiltelefon eller dator, och man skulle heller inte bry sig lika mycket om utseendet som man gör idag.

Nu tänker jag främst på barn/tonåringar mellan 6-15 år.

Visst var det så att man förr var man mer än nöjd över att få ha någonting eget som nästan ingen annan hade. Idag är det precis tvärttom!

Barn mellan 6-15 år är mer utseendefixerade än någonsin och dom är bortskämda så det skriker om det.

En fråga som poppar upp i huvudet på mig då var först, ”Varför har man över huvud taget en mobiltelefon när man går i max andra klass och knappt kan läsa eller skriva?

Varför har en 6-8-åring en Iphone som i normala fall en vuxen person måste jobba och spara undan pengar i flera månader för att ha råd med?

Är det verkligen ett behov idag att barn måste ha mobiltelefoner för 6000-8000 kr? Vad ska ett barn med en sådan mobil till? Smsa och tanka ner spel?

Hur kommer det sig då att barn måste ha en ”superdator” för att kunna tillfredställa sina behov som dom uppenbarligen har?

Jag fick min första cyckel när jag var 5 eller 6 år, jag visste knappt vad en dator var för någonting vid den åldern, och jag hade inte en tanke på att det fanns mobiltelefoner. Men det är tydligen det enda som dagens barn och ungdommar tänker på nu förtiden…

Jag blir lätt irriterad över tanken att folk blir mer och mer bortskämda, och dom blir mer och mer omhändetanga och behöver inte anstränga sig lika mycket för att få någonting som dom vill ha.

Tycker definitivrt inte att man ska skämma bort sina barn och köpa vad dom pekar på.
Det som oroar mig mest är att föräldrarna idag vill sitt barn det bästa (vilket är självklart), men det bästa för barnet är inte att bli borgtskämd med massor av saker….

Jag anser att barn skall vara barn, de växer upp och mognar i sinom tid, det har med uppväxten att göra, de ska inte påtvingas att mogna fortare än vad det bör, naturen har sin gång.

Vad hände med fantasin? kommer ihåg när var liten… hade all världens fantasi!

Man ska stimulera och inspirera barns fantasi , inte låt dom sitta ett x antal timmar framför datorn eller mobilen!

Jag minns att när jag var i 11-12års åldern så hade jag fortfarande barbidockor på rummet. Killar var kompisar och kortkort och string var inte uppe på tapeten på många år än.

Det jag tänker mest på är att dessa barn missar så mycket av det roliga och spännande med vuxenlivet sett från ett barnperspektiv.

När jag var liten var det roligaste som fanns när man fick kika i mammas sminkväska och kleta sig riktigt mycket i ansiktet, låna hennes pumps och springa runt med håret uppsatt som mammas Det var ju skitkul, just av den anledningen att det var lite förbjudet, lite spännande, väldigt vuxet.

Att smyglåna mammas parfym var värsta äventyret, det hade ju aldrig varit lika skojigt om man hade haft en egen parfym och eget smink.

Jag och mina tjejkompisar LEKTE vuxna, provade BHar som vi sen la strumpor i

Så fungerar ju barn, de härmar dom de ser upp till, och de ser upp till vuxna.

Att genom lekar upptäcka vuxenvärlden är ett bra sätt att förbereda sig på den, men det måste ju också stanna där. Vid just en rolig lek.

Halva grejen med att vara barn är ju att vilja vara vuxen men inte få det, vilja stanna uppe hur länge som helst på nätterna och så vidare, vuxenvärlden vilar liksom i ett romantiskt skimmer, och är något onåbart! =)

Jag tror att mycket av den nödvändiga utvecklingen hämmas om man tvingas in i vuxen- eller tonårslivet för fort, att man som vuxen kommer bära på ett slags tomhet man inte vet hur man ska fylla, att det kanske kommer innebära att man sedan aldrig vill växa upp ( man vill se ut som en vuxen, men aldrig bli det).

Det chockerar mig är hur lite barn är ute och leker osv, istället för att va ute och spela boll och dylikt väljer dom hellre att sitta hemma framför tv spelet eller datorn!!

Jag ser tillbaka på min egen barndom och minns den med nostalgi i sinnet. Jag och mina vänner brukade lira boll på gräsmattan, vi lekte med bilar i sandlådan och på sommrarna brukade vi cykla iväg och härja

Det var en härlig ålder och något som man mer än gärna berättar för sina egna barn sen så att de kan förstå hur det var innan internet och alla nya tv-spel.

Den typen av aktiviteter kommer jag vilja skapa för mina egna barn nämligen och det är just därför jag tror att just min framtida barn kanske kan få behålla sin barndom längre än de flesta…

För i sanningens namn så är det upp till föräldrarna att vara just föräldrar.

Att sätta barnet framför datorn är inte sunt, ej heller att låta dem titta på tv för mycket. Dels för att deras kroppar behöver motion men också för att de influenser de får via massmedia, både via tv och internet, är i mångt och mycket väldigt dåliga.

I dagens samhälle jobbar vi allt mer och mer. Skulle det varit möjligt så skulle vi nog nyttjat 26 timmar om dagen istället för 24.

All denna stress påverkar även barnen.

Vissa föräldrarna verkar inte ge sina barn den uppmärksamhet de behöver, istället blir det snabbmat, coca cola och en film när man ska umgås.

Vill man göra barnen lyckliga så köper man hellre saker till dom istället för att göra något med dem, vilket givetvis får in barnen in i konsumtionssamhället på nolltid.

Det jag vill komma till är att barndomen finns kvar men den har nästan försvunnit helt för många barn.

Den som har den i sin hand är föräldrarna. Ska man ge sina barn sunda värderingar och en lycklig barndom så måste man se till att skapa den åt dem själv. Ingen annan kommer hjälpa en och ens barns barndom kommer aldrig åter…

Det viktigaste i denna fråga är, som jag alltid påpekar, föräldrarna!

Föräldarna är de enda som har någorlunda makt, men också bör ha en vilja att driva fram en förändring.

Barn måste få vara barn, med allt det innebär, så de har en stabil grund att ta språnget in i vuxenlivet ifrån!

Därför är det så viktigt att de som är äldre, och har mer erfarenhet vägleder alla unga, från barnsben och framåt så de slipper falla i gropar de med kunskap kunnat undvika…

Tacksam för att jag fått en väldigt bra och trygg uppväxt av mina föräldrar!